Idag hände det. Det där som alltid händer alla föräldrar för eller senare. Man är inte nr 1 längre . Idag när jag var och lämnade Felix så hände det. Felix drar mig lite i handen som för att dra mig med in.
-nä jag ska gå hem men en krAm och puss sägr jag
- hinner väl inte jag med . Jag ska ju leka nu!
Och så skuttar han iväg efter sin kompis.
Kvar står en ensam och övergiven mamma som spricker av stolthet att hon fått en son som håller på att bli självständig men samtidigt känns det lite sorgligt att man är inte prio 1 längre.
Jag får väl vara glad att han inte dumpAt mig förrän nu. Tjejerna dumpade mig långt tidigare fast jag tror ingen av dem kommer överge mig helt.